2. Simon och ekarna

 Den här gången har jag valt ett citat från sidan 96. Karin var sjuk i sjukhuset och Simon frågar henne för att hon inte kan lämna honom, hon kan inte dö. Karin förlovar Simon att hon inte ska dö och Simon gör vad det sägas på citatet: “Simon cyklade som en galning genom staden, såg morgonens sneda solstrålar slå glitter i hamnen och havet, han trampade, flämtade ut till varvet och Erik. – Pappa, hon överlever, hon har lovar mig.”

Under Simons berättelse verkar det att han hatar sin pappa, Erik. Ett klart exempel är på sidan 115: “Simon kände att han hatade sin far, föraktade honom”. Däremot visar första citatet motsatsen eftersom när det händer något så viktigt som hennes mamma ska överleva, är första Simons tanke om sin pappa. Simon vill dela uppgiften med Erik, en av de viktigaste människor i Simons värld men Simon inser inte än.

Simon har en inre konflikt. Han är svartsjuk av Isak och han hatar sina föräldrar därför att han tänker att de inte älskar honom. Tvärtom kan vi inte glömma att det är ett barns berättelse och vi kan vara förvirrade många gånger när vi är barn. En annan sak är hur vi verkligen känna oss. Simon är svartsjuk eftersom han tänker att hans föräldrar föredrar Isak och då älskar de Isak mer än Simon. Alla Simons känslor förekommer för sin kärlek till sina föräldrar och sin rädsla för att mista dem.

 Ett exempel av förhållandet mellan Simon och Karin är på sidan 275: “Hon (Klara) stod där som en humlestör i köksdörren när han hälsade på Karin, och Klara tyckte att bandet mellan mor och son var så tjockt, att det borde kväva dem båda”. Något som skiljer Simons föräldrar och Simon är sina olikheter. Simon har intellektuella intressen medan sina föräldrar jobbar med händerna och har inte så mycket allmänbildning. Det är inte ett förhinder mellan dem, det är bara något som Simon förstår inte.

 Andra två citat som jag hittade intressanta är på sidan 273: “På hemvägen undvek hon ekarna, ville inte höra några sanningar denna dag” och på sidan 300: “Ekarna lyssnade och förstod”. I första läsloggen pratade jag om hur Fredriksson använder naturen som en annan gestalt. Dessa citat visar det igen och det går ett framför steg; naturen kan aldrig ljuga och man kan inte ljuga sig själv i naturen. Vi kunde säga att naturen är något som vårt samvete, det når alltid vårt hjärta och vår hjärna.