Änglamakerskan – Camilla Läckberg

Änglamakerskan – Camilla Läckberg

Jag har bestämt mig för den har boken därför att jag har läst en annan bok av Camilla Läckberg: “fyrvaktaren”. Det var så spännande och full av olika gestalter som företräder olika synvinklar och känslor att jag måste fortsätta med den författaren. Jag rekommenderar strong er båda böckerna. I boken änglamakerskan finns det flera citat som väckte min uppmärksamhet. Den första är på sidan 25: “Det var hans enda chans att förverkliga den dröm han haft i så många år: att hedra sitt judiska arv och föra ut kunskapen om de övergrepp som begåtts fortfarande begicks mot det judiska folket. Om han var tvungen att ingå en pakt med djävulen, skulle han göra det”. Det citatet är i början av boken och det hävdar mina gissningar att Camillas stil är det samma på båda böcker; ingen människa gör fullkomligt rätt eller fel. På det exemplet har vi en person som har ett känsligt och rätt mål. Tvärtom spelar det ingen roll hur han kan nå det här målet; om han behöver använda grumligt sätt eller inte. Är det inte detsamma viktigt hur man nå sina mål? Åtminstone har det samma avseende för mig.

Ett super intressant tema i hela boken är förhållandet mellan föräldrar och barn. Vi har ett exempel på sidan 51: “Alla föräldrar verkade för övrigt väldigt nöjda med den inverkan som skolan haft på deras barn, och de var ytterst upprörda över att det nu inte fanns något internat att skicka tillbaka dem till. Jag fick intrycket att många av dem tyckte det var jobbigt att ens behöva ha dem hemma på lovet”. På en historias del finns det en internatskola där några föräldrar har sina barn. Den skolan måste stänga och barn kommer tillbaka med sina föräldrar och de visar inte så mycket jubel… Hur kan det finnas föräldrar som är inte glad för att träffa sina barn och de tänker att barn störa dem? Jag kan inte förstå det…

Ett annat exempel om förhållandet mellan föräldrar och barn är på sidan 153: “Tyst!” fräste Dagmar. Ungen skulle alltid förstöra allt. Ville hon inte att de skulle bli lyckliga? Raseriet inom henne gick inte att behärska och hon höjde handen för att slå”. Dagmar är en kvinna som har haft ett svårt liv och behandlar Laura, sin dotter, på ett hemskt sätt. Efter är Laura 8 år Dagmar behandlar inte riktigt sin dotter, hon bara drycker sprit och går ut, utan att passa Laura. Jag förstår inte heller varför några människor har barn, om man inte vill sina egna barn finns det kanske någon som vill ta hand om dem i alla fall. Det är fruktansvärd och det sämre är att det finns människor som gör detsamma än Dagmar. När Laura blir vuxen finns det ett exempel på sidan 265 om hur förhållandet blir: “Åh, tack!” Dagmar kastade sig fram och tog både pengarna och Lauras hand i sina. Hon kysste dotterns händer och Laura ryckte äcklat till sig dem och torkade av sig mot kjolen. “Gå nu”, sa hon. Det enda hon ville var att få mor ut ur huset, ut ur sitt liv, så att det blev perfekt igen”. Det är mycket ledset att en dotter inte älskar sin mor men vi kan förstå det. Minst det antar jag.

Ett av så många intressant tema i boken är hur man kan kämpa för att rädda sitt eget liv. På sidan 66 skriver Läckberg så: “Lugna dig, Martin. Vi måste hålla oss lugna. Det finns alltid en chans att det inte stämmer och jag gör vadsomhelst…” Hon vände sig mot läkaren. “Ge mig den tuffaste behandling ni har. Jag tänker slåss mot det här”. Pia är en kvinna som upptäcker att hon har cancer. Hennes första reaktion är att trösta och lugna hennes man, Martin, och hur hon bestämmer sig för att kämpa med alla sina krafter från första sekund.

Något för alla

Vi träffade efter några veckors semester med bokklubben. En av de första frågorna som Stina frågade var ”Vad tyckte ni om boken?”, och tyvärr var jag tvungen att medge att jag var inte säkert. Det var åtminstone Muna som höll med mig!

När vi diskuterade, uppfattade jag, att jag var extrairriterad om Fredrikssons sätt att blanda realismen och mystiken. Men det är också att några av de karaktärer och händelser är icke troliga. Fredriksson har verkligen blandat allt i berättelsen, det finns lite mystik, lite realism, det finns juden, nazister, kärlek, morskärlek, svensk historia, olikhets tema, adoptivbarns problem, naturen, spiritualitet. Något för alla.

Och den konstig längtan som de alla har! Hela tiden längtar de något och vill vara någon annanstans, ständigt är de alla på fel plats vid fel tid. Men ingen kan berätta var eller hur de borde vara. Det är just som Stina sade att man har klagomentalitet, man klagar men gör ingenting. Nåå, Simon dock reste till Amerika...

Havet är viktigt för Fredriksson, och jag tänker den är en metafora för längtan:

Det blåste upp, han kunde höra hur havet röt därute bland skären. Stormmolnen jagade förbi en häpen måne, vattnets alla dofter slog emot honom. Vad luktar havet? När han satt upp på sin cykel och for hemåt med stormvinden i ryggen tänkte han att i natt skulle han skriva en dikt om havet.

Vi diskuterade också om klassresan, som människorna gör också i dag. Simon och ekarna är en fin beskrivningen om samhällsklassen och klassresan, som arbetarfamiljen gör från 1930-talet till folkhemmets tid. Den är absolut bokens merit.

Är Simon och ekarna tråkig?

När jag började läsa Simon och ekarna, tänkte jag: ”Tråkigt!” Vi hade just slutit mästerligt ”Livsläkare”, vars språket var vackert, poetiskt, och magiskt. Det är svårt för vem som helst att bräda detta. Att läsa Fredriksson efter Enquist kändes som man hade ätit saltlös havregröt efter en sju rätts gourmetmiddag.

Fredriksson skriver ”vardagligt” om vardagen. I början av boken berättar hon om 1930 - 40 -talet, när familjer är fattiga, man har köttsoppa på måltiden, och vinden blåser från havet. Livet är enkelt och sjabbigt, stämningen trist och sorgsen. Vilken skillnad jämfört med livet i danske hovet!

Fredrikssons språket är också enkelt, och man kan säga att hennes stil är – förlåt! – lite tillgjord (från sidorna 41 – 42):

Hon hade inte burit honom i salighet och vånda och inte fått honom i smärta. Hon såg länge in i pojkens ögon och fann att vemodet från de långa skymningarna över sjön fanns där. Men också något annat, en stor ensamhet, ett icke-vara. ... Barnen är jordens, tänkte hon, men jordens uråldriga historia i sina celler och naturens hela visdom i sitt blodomlopp. Hon såg ju att han ägde sanningen.

I början av boken den andra världskriget börjar och livet blev svårare och ännu fattigare. Det blir brist om mat och juden är oroliga också i Sverige.

Kriget behandlats ofta också i finska litteraturen, vi har många berättelser både från front och hemfront – fast inte så många från barnens synvinkel. Mina föräldrarna var unga då och de har levat likadant livet som i boken. Min svärfar var i fronten, men han berättar inte om sina upplevelserna. Krigstiden är fortfarande kvar i vårt kollektivt nationellt minne, den existerar i diskussionerna, i kulturen, i litteraturen. Men jag har ingen egen och personligt kontaktytan till detta. Så jag är en av de lyckliga i världen, som inte har levat mitt uppe i ett krig.

Därför fick boken helt annorlunda nyansen i mina ögonen efter våra första diskussionen i juli. Det som är bara berättelser och romaner för mig, har varit verklighet för andra – mina ögonen öppnade när Mina berättade om sina barndomsminnena i Iran.

Det är så fint att lyssna vad de andra har hittat om boken! Vi alla har olika bakgrunder och vi ser saker i olika sätt, och detta gör diskussioner så intressanta. Det är den bästa i vår bokklubben.

Och kanske boken inte är så tråkig. Kanske måste man bara ändra sitt tänkande.

Hälsofrämjande via drogtest i skolorna

Drog missbruk är ett växande globalt problem.För att kontrollera detta problem måste vi ta itu med orsakerna.Jag,som läkare,har sökt och observerat att det finns många olika medicinska eller kirurgiska lösningar för ett antal sjukdomer. Men för att hitta någon lösning för drogmissbruk, är det ett problem i sig själv.

Drogmissbrukning börjar när det börjar att spridas.Den vanligaste källan är våra okloka barn med oskyldiga hjärnor.De är tillsammans med alla typer av barn på sina skolor mest.De hör till olika kulturer,familjbakgrunder och metalitet nivåer.Ingen vet vem som helst gör vad som helst.

Flerfalt deras beteende,gest och kroppsspråk är missvisande.Du kan inte bedöma vem av dem är en narkoika användare eller inte alls.Drogtestet är det absolut  mest vetenskapliga sättet för att se om de använder droger eller inte.Detta kan genomföras i skolorna vars ungdomarna kan finnas den mesta.

Barnen och ungdomar går på skolan inte bara för någon utbildning, utan växer i den bästa miljön för att lära känna och medvetna om vad som helst i samhället.....bra eller dålig,det tycker jag.Men många säger att skolorna är bara för undervisning.....sådana är trångsynta människor,enligt mig.

Skolverket skriver att skolan har en viktig roll att bekämpa och informera om riskerna med droger. Man skriver också att man måste skilja på åtgärder som kan anses vara frivilliga och de som man tvingar någon att gå med på och kommer till slutsatsen att man inte får tvinga en elev att ta ett drogtest. I följande anmälan och utredning från skolverket fastslås det att personalen på skolan inte har rätten att tvinga elever att ta drogtester.Enligt min åsikt,kan vi  göra någon kampanj vars läkare och sjuksköterskor kan berätta allt om nackdelar och skadliga effekter om drogmissbruk.

Sveriges lagråd har tidigare utrett frågan om man ska få tvinga barn under 15 år att lämna drogtester, tvånget är i sammanhanget irrelevant då jag via ovanstående resonemang visat att drogtesterna aldrig kommer att vara frivilliga. Lagrådet anser att det är en oproportionerlig kränkning av integriteten att tvingas lämna urinprov.

Barnkonventionens artikel 16 förhindrar också sådana ingrepp;

1. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.

2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Men tycker jag att vi kan förklara dem att det här är ett hälsosamt aktivitetet.Vi ska inte missfirma eller svika någon.Vi kan säga till dem att resultaten till testet ska vara hemligt.Att göra en kampanj för det,ska alla elever deltaga frivilligt.Tvingas testning skulle inte behövas då......vad tycker du??

Några människor tycker att via drogtestning kan läraren missbruka sin makten mot eleverna när det finns någon dålig relation mellan dem.Men australiensiska studie utredde  möjliga alternativ till att införa drogtester och kom fram till att det säkraste och mest effektiva sättet för att minska drogmissbruk är att skapa möjligheter för studenterna att knyta an till skolan och personalen. Det skapar en säker miljö för eleverna och gör de mindre benägna att använda sig av narkotika.

Slutningsvis,rekommenderar jag att för detta ändamål borde vi involvera ungdomarnas föräldrar hemligt med oss och tillsammans behandlar vi sådana användare på det bästa psykologiskt sätt.

                                        

drogtesta elever visar att vi bryr oss

skolan är inte bara en plats för att få utbildningar men det är en miljö för att elever växer i, eleverna tillbringar flera timmar i skolan där för barnen påverkar och påverkas på olika sätt på skolans stämning.

En viktig sak som kan påverka mest på barn är kompisar och klasskamrater. om de är goda människor, ska det vara bra. Men om de har några dåliga vanor? En värste sak att kompisar tar knark eller langar knark! vilka resultat ska vi få? Hur vi ska hjälpa våra barn och ungdomar för att undvika knark?

Ett sätt att vi har drogtest vid skolan. En del av människor tycker att drogtest inte hjälper för att sänka knarket vid skolan, men jag tycker att drogtest är ett bra hjälpmedel i förebyggande arbete och ”Drogtester är ett bra argument för unga att motstå grupptrycket”, sade Peter Walker som är brittiske skolledaren och regeringsrådgivaren i England.

 Drogtest ska dämpa nyfikenheten vid rena elever som påverkas av sina kamrater som langar eller tar knark. En annan del av människor tycker att skolan är en plats för att elever plugga i, utan behandlas eller kontrolleras i.

Men jag anser att drogtester skapar ett gott skolklimat förebygger drogproblem, ett bra tips om metoder som bidrar till ett gott skolklimat, förbättrar elevers prestationer att minska användning av knarket vid skolan eftersom knarket avger många problem till ungdomarna. jag hoppas att grunden är att drogtesterna ska vara frivilliga och att de ska baseras på samförstånd mellan skolan, barnen och föräldrarna. Och det bästa sättet till drogtest när resultaten blir hemliga och behandlas av de medicinska experterna.

Slutligen vill jag säga att vi har ett problem i vårt liv som heter knarket och vi måste våga vissa till detta och det säkraste sättet är drogtest och det handlar inte om att straffa eleverna utan att de ska veta att vi vuxna bryr oss. Att vi finns här och inte släpper taget när de ger sig ut på hal is.

Nödvändighet av narkotikatest i skolan

     Nya siffror från olika organisationer visar att fler ungdomar tar narkotika som huvuddrog. Barn och ungdomar växer idag upp i ett samhälle som på många sätt skiljer sig från tidigare generationer. Mängden information och antalet kanaler genom vilken den är tillgänglig utökas kontinuerligt. Moderna livsstil följs sitt problem och det är ofrånkomlig för alla folket, barn, ungdomar och vuxen. Här har skolan en uppgift att förbereda eleverna för framtiden och att utveckla elevernas personlighet. Men hur?

Medier och olika uppgifter öppnar nya möjligheter men ställer samtidigt nya krav både på de unga och det omgivande samhället. Narkotikaanvändning bli en av viktigaste problem i skola. Skolan gjort narkotikatest men det är kanske inte behöver det. Jag personligen tror på att skolan uppgift är att undervisa barn inte kontrollera dem. Lärarna är inte poliser utan vägledare i live.

Informera tillräckligt om narkotika och narkotikaanvändning kan vara en bra lösning. Men tillgängligheten är den absolut största faktorn. Ibland hade vi någon som använder narkotika och vi tänker på honom flera gånger utan att få svar för den här frågan ’’ vem är ansvara för problemet’’? Vad har förälder gjort för fel? Varför gör inte myndigheterna något? Vi måste göra något!

Ungdomar börjar experimentera nya saker och de behöver vara tror på sig själv och känner sig oberoende. Det är bra om föräldrarna Visa att är emot drogar och att de oroar sig eftersom de älskar barnet så mycket. Då, ett förslag kan vara Prata med tonåringar om droger tidigt. Diskutera vilka olika droger som finns, varför man tar droger och hur man blir beroende och vilka riskerna är.

Vi kan inte stoppa droganvändning genom drogtest

Vi kan inte förebygga eller stoppa ungdomarnas drogbrukning genom att testa dem i skolan. Varken frivilliga eller obligatoriska tester funkar. Likaså spelar det ingen roll om resultatet är hemlig eller inte. De som använder narkotika, skulle använda dem i alla fall. 

Det är inte rimlig att börja tester, när det finns så många öppna frågor bland annat om testningens frifillighet. Ska testerna vara frivilliga eller obligatoriska? Om de är frivilliga, de måste vara faktiskt detta. Och om testerna är obligatoriska, ska vi automatiskt testa alla elever i alla skolor? 

Man måste också redogöra för vem är den som bestämmer vem ska testas. Är det läraren, rektorn eller skolsköterskan? Om det är läraren, som har en dålig relation med eleven, finns det risk att läraren missbrukar makten.

Vi också borde vara oroliga för elevernas rättsskydd. Om testning är frivilligt, vad händer om eleven avböjer? Fast eleven är inte användare, finns det fara att denne blir brännmärkt. Det finns redan en exempel i Finland där en elev relegerad från skolan när hon avböjde testen. Hon hade inte använt droger. 

Det är sant, att genom testning kan man hitta och rädda sådana användare, som kanske har prövat en gång. Trotts allt drogtestet är inte det absolut bästa och mest vetenskapliga sättet för att se om ungdomar använder droger eller inte. Tyvärr testerna är opålitliga, och de ger inkorrekta resultaten. Det har hänt, att absolut rena ungdomar har fått resultatet om droganvändning. 

I stället av testning borde vi göra drogförebyggande arbete, vi borde upplysa och utbilda våra ungdomar. Vi borde behandla ungdomarnas missbrukning helhetsbetonad, inte bara domdera om droger. Det är bäst att berätta om risker om droger, och om riskerna som gäller det första provet. Men samtidigt är det viktigt att stöda ungdomarnas social kompetens och förstärka deras självkänslan. När skolan och föräldrarna tillsammans stöder ungdomar, har de stora chanser för livet utan narkotika.