Änglamakerskan – Camilla Läckberg

Änglamakerskan – Camilla Läckberg

Jag har bestämt mig för den har boken därför att jag har läst en annan bok av Camilla Läckberg: “fyrvaktaren”. Det var så spännande och full av olika gestalter som företräder olika synvinklar och känslor att jag måste fortsätta med den författaren. Jag rekommenderar strong er båda böckerna. I boken änglamakerskan finns det flera citat som väckte min uppmärksamhet. Den första är på sidan 25: “Det var hans enda chans att förverkliga den dröm han haft i så många år: att hedra sitt judiska arv och föra ut kunskapen om de övergrepp som begåtts fortfarande begicks mot det judiska folket. Om han var tvungen att ingå en pakt med djävulen, skulle han göra det”. Det citatet är i början av boken och det hävdar mina gissningar att Camillas stil är det samma på båda böcker; ingen människa gör fullkomligt rätt eller fel. På det exemplet har vi en person som har ett känsligt och rätt mål. Tvärtom spelar det ingen roll hur han kan nå det här målet; om han behöver använda grumligt sätt eller inte. Är det inte detsamma viktigt hur man nå sina mål? Åtminstone har det samma avseende för mig.

Ett super intressant tema i hela boken är förhållandet mellan föräldrar och barn. Vi har ett exempel på sidan 51: “Alla föräldrar verkade för övrigt väldigt nöjda med den inverkan som skolan haft på deras barn, och de var ytterst upprörda över att det nu inte fanns något internat att skicka tillbaka dem till. Jag fick intrycket att många av dem tyckte det var jobbigt att ens behöva ha dem hemma på lovet”. På en historias del finns det en internatskola där några föräldrar har sina barn. Den skolan måste stänga och barn kommer tillbaka med sina föräldrar och de visar inte så mycket jubel… Hur kan det finnas föräldrar som är inte glad för att träffa sina barn och de tänker att barn störa dem? Jag kan inte förstå det…

Ett annat exempel om förhållandet mellan föräldrar och barn är på sidan 153: “Tyst!” fräste Dagmar. Ungen skulle alltid förstöra allt. Ville hon inte att de skulle bli lyckliga? Raseriet inom henne gick inte att behärska och hon höjde handen för att slå”. Dagmar är en kvinna som har haft ett svårt liv och behandlar Laura, sin dotter, på ett hemskt sätt. Efter är Laura 8 år Dagmar behandlar inte riktigt sin dotter, hon bara drycker sprit och går ut, utan att passa Laura. Jag förstår inte heller varför några människor har barn, om man inte vill sina egna barn finns det kanske någon som vill ta hand om dem i alla fall. Det är fruktansvärd och det sämre är att det finns människor som gör detsamma än Dagmar. När Laura blir vuxen finns det ett exempel på sidan 265 om hur förhållandet blir: “Åh, tack!” Dagmar kastade sig fram och tog både pengarna och Lauras hand i sina. Hon kysste dotterns händer och Laura ryckte äcklat till sig dem och torkade av sig mot kjolen. “Gå nu”, sa hon. Det enda hon ville var att få mor ut ur huset, ut ur sitt liv, så att det blev perfekt igen”. Det är mycket ledset att en dotter inte älskar sin mor men vi kan förstå det. Minst det antar jag.

Ett av så många intressant tema i boken är hur man kan kämpa för att rädda sitt eget liv. På sidan 66 skriver Läckberg så: “Lugna dig, Martin. Vi måste hålla oss lugna. Det finns alltid en chans att det inte stämmer och jag gör vadsomhelst…” Hon vände sig mot läkaren. “Ge mig den tuffaste behandling ni har. Jag tänker slåss mot det här”. Pia är en kvinna som upptäcker att hon har cancer. Hennes första reaktion är att trösta och lugna hennes man, Martin, och hur hon bestämmer sig för att kämpa med alla sina krafter från första sekund.