I citaten i s 90 är konungen i kär. Det är stort lycka att hitta det mest vackraste paradiset. Inte många lyckas att hitta det. Men konungen lyckades, åtminstone för ett tag… Han verkar vara en liten och svag man som var tryckt i fel tid och fel ställ. Jag tycker att ”Konungen” var inte hans roll i det här livet. Han var inte kungen utifrån och inifrån heller. Han var en vanlig människa kanske. Med sina sjukdomar, med sina svagheter. Men konungen kan inte ha dem. Konungen måste vara utan svagheter, stark i sin kropp och klok i sitt sinne så hans medborgare kunde inte regera över honom.
Det är väl lite grann monarkins problem, att man ärver en titel, och ett ledarskap utan att ha de förmågor som krävs.
SvaraRadera