Min favorit Struensee

Han är min favorit person i Livläkarens besök hittills. Mest njuter jag av att läsa hur han tänker. Hans tänkare är alltid så djupa och meningsfulla som inte alla kan alltid förstå och inte jag heller.

Först märkte jag honom i ett roligt citat s 110 ”…han, som en av de första, använde tandkräm.” Efter jag läste den meningen, började jag skratta för första gång medan jag läser Livläkarens besök. Jag började tycker om honom bara han använde tandkräm! För att jag inte kan föreställa mitt liv utan tandkräm. Kan du? Min dag börjar och slutar med en rosa tandborste med tandkräm på. Jag undrar hur kunde de bli nära och intima med varandra? Om hygien under den tiden var nästan meningslös eller under alla mina personliga gränser.

Jag märkte också citatet i s 120 vart Struensee betonar urbaniserings problem. Han skrev en lång analys av riskerna med befolkningens flykt från land till stad. Det är ett betydligt stort problem i nutiden också. Alla vill bo i stad, nära affärer, myndigheter, jobbet, kompisar… Alla vill bo i det som jag kallar ”trafiken”. Alla är alltid bråttom. Alla vill hinna någonstans. Men glömmer bort varifrån kommer vi alla. Vart finns lugn och ro som vi alla saknar och söker efter så desperat. Kopplingen mellan naturen och människor är större än vi tycker. Det är viktigt att bevara den och förstå att där finns livet utan stadsliv.

Struensee personlighet är fascinerande för mig. Jag tyckte om väldigt mycket hur han försvarade sin åsikt om ”verkligheten” när Rantzau bett honom bli konungs läkare och försökte övertyga Struensee, efter han fick avslag, med ord: ”Varför inte verkligen göra något? Något … verkligt?”  Struensee svaret börjar i s 112 med ord ”Min vän och vördare lärare, hade han sagt, jag har dock den uppfattningen att jag – ”gör” – något. Jag har min praktik Men dessutom – dessutom ”gör” jag vissa andra saker. Något verkligt. (…)”

Efter ”något verkligt” kommer en lång berättelse (s 113) om hans verkliga liv. Och för mig låt den imponerande. Efter hans berättelse om verkligt livet, frågade Rantzau: ”Är du klar nu? Jag är imponerad! Detta var det längsta tal han hört ”Den tyste” någonsin hålla!” det var den andra gånger jag skrattade medan jag läste Livläkarens besök. .