Min uppmärksamhet fick också en mening (s 121) ”Människans straffas tillräckligt i detta livet.” Varför? Innan läste jag den meningen, kollade jag på en video. Där en kvinna pratade om människors lidanden, rädslor, karma, förlåtelse. Att man nästan m å s t e förgiva dem som har varit illa åt oss så vi själva kunde fortsätta leva.
Den meningen och videon påminde mig om många människor som har det svårt i livet att verkligen leva och njuta av livet på grund av sitt eget straff de har gett sig själva. Det är den största lasten de bar med sig varje dag. Och jag tycker att det är väldigt svårt för dem för att dem är tvungna att leva med sig själva varje sekond av sitt liv. Ofta är det lättare att få straff utifrån. Det betyder att, om jag avtjänar den, är jag fri igen. Men straff som kommer inifrån kan man inte bara avtjäna och bli färdig med det innan har man själv suttit gränser och förlåtit sig själv. Människans straffas verkligen tillräckligt i detta livet därför straffa inte sig själv längre! Börja leva nu!
Jag gillar verkligen din uppmaning: "Börja leva nu!" Intressant som du skriver att vi människor också kan straffa varandra inifrån, och det gäller att förlåta sig själv innan man går vidare. kanske är det som du skriver lättare med ett straff som kommer utifrån, som man avtjänar och sedan blir fri.
SvaraRadera