Under B-kursens andra träff med boken Livläkarens besök diskuterade vi de viktigaste stegen i romanen av P.O.Enquist. Vi började diskutera romanens händelser och analysera till romanpersonernas karaktärsdrag. Vårt möte var som alltid roligt och intressant. Efter vårt möte undrade jag om det finns möjlighet att vi som människor kan hitta en samlingspunkt mellan våra skillnader?
Kan vi förbinda oss själva under någon relation trots alla våra olikheter? kanske- kanske inte, det beror på många olika saker. En sak, som jag tycker, är viktigare än andra det är på vilket sätt vi tänker? Men hur tänker vi? och varför tänker vi så?
”Det är våra livsupplevelser som skapar våra åsikter ” det är en mening som sades av Stina en dag och jag håller med henne särskilt när jag vill beskriva Caroline Mathilde. Hon var syster till Englands kung men i boken inledning beskrivs hon som en person utan något berättigande: ”hon var något, alltså syster, annars var hon icke något. Hon existerade inte, fram till femton års ålder”( S. 62). Uppväxten i ett kloster påverkade henne, och gjorde henne ovillig att ta en maktroll. När romanen utspelade sig var maktens mening orättvisan, sadismen och omänskligheten. Hon tyckte att makten skulle hämta synder till människor. Alltså skapade hon två deviser om sitt liv en av dem var tystheten ”i tysthet hade hon uppfattade sig själv som i besittning av egenskaper”( s. 63) och den andra devisen var ”o, keep me innocent, make others great”( s. 62).
Genom de två metoderna att vara tyst och att säga: ”lämna mig i fred” har hon format sin personlighet utifrån sina livsupplevelser i hovet och klostret. Genom sin tysthet kunde hon tänka högt om sig själv och valde sin väg i livet samt så kunde hon skapa ett unikt skal till sina egenskaper. Tystheten ger oss två saker som är lika viktiga. För det första ger den oss en chans att tänka själva, och för det andra är tystnaden aldrig en svaghet utan en styrka. Eftersom vi är människor med olika åsikter kan tystheten vara ett försvar för en åsikt som vi vill hålla på utan att störa andras åsikter.
Slutligen har jag läst en artikel i SvD 1 juni 2011 som hade rubriken ”Blygheten blev en väg till författarskap” artikeln handlar om en författare som heter Jessika som var blyg och tystlåten liksom Caroline Matilde. Artikeln beskriver hur Jessika ofta brukade sitta ensam och fundera över hur andra tycker och tänker om olika saker. Men när hon var åtta år skrev hon sin första bok.
Jag håller med Jessika till hundra procent eftersom om man är tyst ska man få en minut för att tänka och briljera med ens privata egenskaper. Till sist om jag ser till mitt samhälle ska jag se att massor av arabiska forskare har varit isolerade och tystheten var som ett modersmål för dem. Jag tycker att tystnaden är en mur som bevarar visdomen och genom tystheten kan vi ofta säga mer än långa tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar