Efter den första bokklubbsmöte
funderade jag mycket om makten, för den är det största temat som
boken handlar, och vi också diskuterade om den.
Makten menar att någon har rätt eller möjlighet att regera, styra och befalla andra, att någon kan få de andra göra vissa saker till och med ovilligt. Makten har alltid social aspekten, och om allt går bra, den kan vara nytta till alla.
Förra veckan läste jag en artikeln i Extra (10/5/2012) om Sophie Gunnarsson, som har skrivit ungefär en månad sedan en krönika i NSD. I Extra berättar hon, att hon fick ”en storm av reaktioner”, och en del av kommentarerna på nätet kändes nästan hotfullt. Här hittar ni krönikan: "Patriarkatet gör mig upprörd varje dag". Visst är texten provokativt, men Sophia skriver ganska bra om mänskliga eller patriarkaliska strukturer i samhället. De är så vanliga, att vi inte ens ser dem, och så har de blivit en norm. Vi har dold maktspel i våra samhället, tycker jag.
Har de sakerna förändrats från tiderna av ”Livsläkarens besök”? I boken finns det maktspel också. Makten är av Gud, som Guldberg tänker. I principen Konungen har makten, men i praktiken inte:
Konungen var enväldigt,
men ämbetsmannakåren utövade all makt. Alla fann det naturligt.
Pedagogiken, för Christians del, var avpassad efter detta. Makten
var av Gud förlänad Konungen. Denne, i sin tur, utnyttjade inte
makten, utan överlät den. Att Konungen inte skulle utnyttja makten
var ingen självklarhet. Förutsättningen var att var sinnessjuk,
gravt alkoholiserad, eller ovillig till arbete. Var han icke detta
måste hans vilja sönderbrytas. Konungens apati och förfall var på
detta sätt antingen medfödd, eller kunde framfostras.
Hovet är en ond plats, där alla tävlar mot varandra, kämpar om makten, och alla är fiender. Det är beständig kamp om makten. I denna kampen förloraren och offren är Christian. Han är ovanför alla men samtidigt den mest underordnad. Christian existerar bara för hovet, inte för honom själv. Han har inte egen personalitet. Han är bara en verktyg för de andra att genomföra maktbegär.
Och allt det är so normalt, att det har blivit en norm, som alla i hovet accepterar.
Boken har alltså intressanta länkar till nutiden, och den är inspirerande. Språket är vackert - och svårt! Boken är faktiskt en upplevelse, och jag väntar att jag hinner läsa mera.
Det var underbart sätt att prata om kvinnors rättighet, som man säga allt uppenbar utan tendens till nån annat. ’’Patriarkatet gör mig upprörd varje dag ’’ var en bra sätt berättelse och samtidigt har en riktigt direkt infallsvinkel på kvinnors problem.
SvaraRaderaDet blir en modern infallsvinkel att nästan alla uppvisa avseende om olikhet och rättigheter för alla människor med olika åsikter men egentligen det kommer inte samma i verklighet. Det prata om diskriminering tror jag, det säga att det finns diskriminering fortfarande även om man kan ser på andra sätt eller skymma.
jag giller alltid att läsa dina änlägg Tarja, jag håller med dig att Christian var bara en verktig till maktens ägare i slottet.
SvaraRaderaEn väldigt bra och avancerad text Tarja. Du har vävt ihop din läslogg och din litteraturblogg till en text :) Du har hittat en väldigt intressant text att ta upp i samband med Livläkarens besök. Det är ju så att det fortfarande finns orättvisor som ojämlikhet. Tänk att vi också kan ha orättvisorna som norm, att vi har dem mitt framför näsan, men ändå så ser vi inte.
SvaraRadera